idablomblad

Kaffet luktar hemma i sin bryggare, Olle andas tungt i rummet bredvid där han sover efter en lång arbetsnatt. Två korsord har hunnits med på morgonkvisten och nu sitter jag i köket och tittar ut genom fönstret. Jag ser med förtrollad blick på de lapphandskar som trillar ner från himlen och funderar. Jag funderar på veckan som har varit och veckan som komma skall. Veckan som har varit har gått i märklighetens fotspår. För det första har det här i stockholm snöat ca 3 decimeter pudersnö och gradantalet har legat på ca -10 så lite av det jag saknat här har infunnit sig..."Vintern"... I tisdags fick jag veta att min bästaste vän på jobbet inte kommer tillbaka mer och det lämnade ett stygn efter sig i hjärtat trots att jag vet att vi ändå kommer att hålla kontakten och kanske om man tänker positivt så blir kontakten ännu bättre då man slipper snacka jobb 8-17 måndag-fredag. Mitt projekt har blivit slutfört denna vecka också och nu kan jag inte med ord beskriva hur mycket jag längtar till att få offentliggöra det. Det har hänt något nytt varje dag denna vecka, vissa saker som lämnat mig med en oro i kroppen som varit svår att skaka av och andra saker som gjort mig till den lyckligaste i världen.

Det är jobbigt att pendla timme för timme, så nu längtar jag hem för att få några dagar av det välbekanta och lugna. Få känna lukten i vårt hus i drängsmark. Räkna rosorna på min tapet i mitt gamla rum så som jag alltid gjort innan jag ska somna sen den dagen jag själv valde ut tapeten. Klä julgranen på samma vis som vi alltid klär julgranen efter en god middag bestående av blöta och nubbesallad. Ta en promenad runt byn och kanske kasta sig i en och annan snöhög som jag i smyg alltid gör då det är vinter ute (oavsett ålder). Borra in huvudet i Lovinas päls och känna hennes lukt samt lyssna rogivande på hennes evinnerliga kurrande. Få krama om mamma pappa och Viktor så ofta jag vill, helst sent på kvällen då pappa vill sova och jag ska ligga i storsängen mellan mamma och pappa och prata prata prata som han "hatar" så, fast innerst inne vet jag att han också tycker att det är det bästa som finns. Det kommer dock kännas tomt och konstigt då inte Jossan är hemma men gumman vi syns till våren, då kommer jag och Sandra!!! Jasi hemma det är något alldeles särskilt det och ännu bättre är det då man bara får besöka det ibland för då blir den alldagliga tapeten magisk, de kalla promenaderna ett själsligt nöje och kramarna extra varma och betydelsefulla.

Nu har jag bara ett problem att avklara innan hemfärd och det är julklappar, jag har inte köpt en endaste och sitter därför här nu och nöter mina hjärnceller mot varandra för att komma på något bra, men nu är det färdignött så håll tummarna mina kära för nu är det dags för shopping!!

Ha en underbar 4:e advent så syns vi snart i skellefteå ;)

Puss