Kontrollfreak och svaret på gåtan...

Idag började jag fundera på det som vi kallar för dagliga rutiner. Dessa viktiga mönster som vi skapar utefter de förutsättningar och behov vi har. Jag blev rädd då jag började fundera på mina morgonrutiner och kom fram till att de är skrämmande exakta varje vardagsmorgon. Mina morgonrutiner är delar i mitt liv som varje cell i min kropp och hjärna förutser utan att jag ens behöver tänka efter. Nu låter jag som ett extremt kontrollfreak men jag ska förklara vad jag menar och jag gissar (hoppas) att många av er kommer att känna igen er.

Om ni vaknar en morgon och tänker på mig titta då på klockan så kan ni med 99% säkerhet räkna ut vad jag har för mig i exakt det ögonblicket efter att ni läst detta. För mina vardagsmornar ser exakt likadana ut måndag-fredag, månad för månad.

Jag har ställt mobilen på 07:00, jag snoozar två gånger. Jag kliver upp exakt då klockan slår om till 07:23, fast i verkligenheten är klockan bara 07:13 för jag har ställt fram klockan på mobilen tio minuter i ett försök att lura mig själv. Jag går på toaletten och kissar och borstar håret. Klockan i köket (som inte är omställd) visar 07:18 då jag kommer ut från toaletten. Jag går sedan in i klädkammaren och tar på mig de kläder jag mellan snoozningarna noggrant i mitt huvud valt ut. Jag borstar tänderna och sätter på mig mascara samt sätter upp håret. Klockan i köket visar nu 07:33. Jag kryper ner hos Olle som sover tungt och snusar honom i nacken  till klockan på mobilen visar 07:45 vilket i köket betyder 07:35. Jag väcker Olle och ger honom en puss hej då. Jag sätter på mig ytterkläderna och skorna, haffar nycklarna och kikar mig i spegeln, tittar en sista sväng på klockan i köket som visar 07:38. Stiger ut genom dörren och låser in Olle.

Sedan styr jag stegen mot jobbet, exakt samma väg varje morgon och jag träffar exakt samma människor på exakt samma ställen, vilket talar för att jag inte är ensam om detta extrema morgonschema. Jag går förbi den stora klockan som sitter på länsförsäkringars kontorshus vid trafikljusen som visar på 07:45. Jag behöver endast stå vid övergångstället i några sekunder innan det byter till grönt ljus och jag kan gå över. Jag möter vägarbetarna som arbetar på den gångväg jag varje dag passerar som jag på senaste tiden vinkat glatt till varje morgon eftersom det kännns fånigt att inte göra det då man ändå ses en gång per dag, fem dagar i veckan. Jag genar över det utgrävda diket i närheteten av jobbet och glider ner på skorna längs slänten som Anja Persson i ett störtlopp (jag har ännu inte ramlat). Nu är det bara en liten bit kvar, jag slår följe med de människor som just hoppat av bussen i närheten och som också styr sina steg in i solna business parc. Jag anländer på jobbet 07:54 (mobilen visar 08:05)  klär av mig vid skrivbordet och slår på datorn. Går in i köket och gör iordning mina frukostmackor. Exakt klockan 08:00 loggar jag in i växeln och äter min frukost.

Så ser min morgon ut, hur ser din ut? Snälla säg att någon annan är lika knäpp som mig :p?

Idag är det fredag och ja som min svärmor så vackert uttryckte sig: "idag är imorrn sen igår" och som jag lovade igår så ska jag berätta sanningen bakom gåtan imorrn alltså idag. Jag hade hoppats, dock inte ordentligt uttryckt det men att jag skulle få lite gissningar på gåtan, men jag får väl snappa upp en ny gåta till nästa torsdag och göra en tävling av det så kanske mina anonyma läsare vågar sig fram med en gissning.

Svaret är detsamma som jag gör denna fredagsväll och njuter av till fullo: INGENTING ;)

Trevlig helg mina vänner.


Livets Gåta

Vaknade.... Huvudet var så tungt, ögonlocken likaså. Som i en dimma hör jag väckarklockan plinga till för tredje gången denna morgon. Jag öppnar sakta mina tunga ögonlock och ser Olle sitta i soffan med sin filbryta medan han tittar eftertänksamt på nyhetsmorgon. Jag kravlar mig upp ur sängen för att istället krypa ihop i Olles knä och klaga över att min trötthet håller på att ta livet av mig. Han klappar mig tröstande på huvudet. Jag nästintill kryper fram till toaletten och försöker få liv i mitt arma huvud genom att stänka lite kallt vatten i ansiktet. Det fungerar inte....

När jag kommer ut är Olle i full färd med att klä på sig ytterkläderna. Jag pussar Olle adjö och ger honom en lång kram och går sedan in i klädkammaren för att klä på mig. När jag fått på mig mina kläder kommer Olle in igen, stressad som få och hinner haspla ur sig att han glömt sina träningsskor, tar dessa under armen och ger mig en puss igen  ( för det är en oskriven regel, en puss måste man ge om man ska gå ut genom dörren oavsett hur lång vistelsen utanför lägenheten ska vara). Han stänger dörren hastigt efter sig då han skyndar ut, det dröjer några sekunder, (jag står i hallen och betraktar mitt trötta jag, jag känner mig bedrövlig) innan dörren öppnas återigen. Olle tittar på mig i någon sekund och säger sedan "Så fin du blev i det där" Det var som att jag vaknat på nytt. Ögonen var inte grumliga längre, kinderna hängde inte längre ner som en gammal hunds och jag var famförallt inte bedrövlig och trött längre, jag kände mig vacker, pigg och som att denna dag skulle bli den bästa i mitt liv.

Tänk vad en komplimang kan göra :)

Avslutar med en gåta här som jag fick höra av en kollega idag:


Den som har det, är fattig.
Den som inte har det, är glad.
Den som vet det, är dum.
Den som gör det, är lat.
Den som ser det, är blind.
Den som hör det, är döv.

vad kan detta vara???

Klura på det så får ni veta svaret imorrn :)


Tjooosan

Lilla lilla värld...och Varning för ras...

För ca sex långa år sedan träffade jag en liten filur på min resa i turkiet. Han kom från skåne och hade ingen som helst anknytning till Skellefteå what so ever... För några år sedan flyttade denna man till Thailand där han jobbat som lärare. Idag, lite smått uttråkad sitter jag och bläddrar bland alla mina facebooksvänners foton, och vem ser jag sittandes vid en av mina bekantas bord..... Joooo så sant, denna man som jag spenderade två veckor i turkiet med.... haha lilla lilla värld bli ALDRIG större!!! Såna här sammanträffanden är så roliga att vara med om :)


Idag är det fredag hörrni, visste ni det?? Om inte så tänkte jag bara berätta det för er. IDAG ÄR DET FREDAG!!! :D Vad händer ikväll då? Ja ikväll ska jag på hockey med Madde, vi ska stå utomhus och frysa med kalla öl till sällskap, det ska bli dundermysigt!!  :) imorrn är det lördag, jahapp vad händer på lördag då? Jo då ska jag kanske förbi Tess mamma och se melodifestivalen... Sen är det söndag, vad händer då då? Jaaa gissar på lite söndagsångest blandat med en underbar dag på stan med älsklingen som kommer att jobba i övrigt i helgen. Så denna helg kommer att bli lagom mödosam :)

Sen måste jag berätta om min hemska upplevelse igår... Jag hade verkligen en skyddsängel som vakade över mig. Jag och Tess bestämde att vi skulle käka lunch på Subway för att få oss en liten promenad samt slippa jobbet ett tag. När vi ätit klart och steg ut från Subways port hör vi ett ***KABANG*** och en milimeter från mig ligger det ett gigantiskt isblock som fallit från detta femvåningshus tak som vi nyss stigit ur. Subways personal kommer utspringandes för att se vad det var som stod på och jag kunde inte göra annat än att gapa... Så mina kära vänner, familj och bekanta "VARNING FÖR RAS"



Ha en underbar helg!

PUSS

Träning

Nu har jag hela långa veckan (två dagar) haft som vana att gå ner till gymmet och springa i 20 minuter innan middagen. Det har varit hur "härligt" som helst men har dock gjort mig dö-trött på kvällskvisten och jag har nästan varit påväg att somna vid åtta snåret men det kan det vara värt, eller?

Asså det här med träning är lite lurigt... Det är extremt jobbigt när man gör det, sen efteråt mår man skitbra en liten stund tills man däckar i soffan och knappt kan hålla uppe ögonen. Dagen efter har man ont i kroppen och gruvar sig inför nästa pass... Asch det är väl bara att stå ut och hoppas att man blir lite mer vältränad snart så att det inte blir lika jobbigt.

I övrigt så har Ida Lindgren hittintills lyckats nå så djävulskt bra med sitt lite småhemliga nyårslöfte, hon har halverat sitt snusande och det går som smort.

Så som ni märker har mitt nya och sunda liv tagit sin början. Nu är det bara den här förbannade ryggen som är ett problem men jag inbillar mig att min träning ger resultat och Olles massager också. Så snart kan jag ju iaf inbilla mig att det blivit bättre och skylla på träningsvärk istället ;)

Idag så börjar Olle på sin nya avdelning... fan... Då har jag inte kvar honom som hemmaman längre... Har haft lyxen att komma hem till dukat bord och städad lägenhet nu i flera dagar men nu är det slut på det roliga. Fast kan vara skönt att byta tillbaka till våra vanliga könsroller ett tag också. Med risk att låta som en Anna Anka wannabe så vill jag bara ha sagt att en kvinna behöver få känna sig kvinnlig och en man behöver få känna sig manlig ibland. Det bör dock poängteras att jag skrev IBLAND.

Med dessa ord tackar jag för mig för denna gång
så hörs vi vid ett senare tillfälle...

:)

Morr

Den här ryggen gör mig på EXTREMT dåligt humör....................

Raggsockor och Ryggskott!

Vilken underbar fantastisk otroligt härlig helg detta har varit, bestående av absolut ingenting märkvärdigt. Fast iof så är det en ganska stor, märkvärdig och framförallt sällsynt grej för mig att få en helg bestående av just ingenting alls.

Jag har vaknat klockan 8 både lördag och söndag, startat dagarna med en brakfrukost och kaffe. Tagit mig en promenad, städat litegrann, lyssnat på ljudbok, spelat gitarr (som jag inte gjort på år och dar) och stickat. Jag har nu snart stickat min absolut första raggsock med häl och allt. Jag är så stolt att jag lyckats så förbaskat bra med den, då jag inte haft någon som helst hjälp utom ett mönster som jag snappat upp från internet. Det är tametusan den snyggaste raggsock jag sett :) Nu gäller det bara att få den andra att bli lika snygg. Då Olle jobbat tidiga mornar i helgen så har det även blivit tidiga kvällar och måste säga att det var fruktansvärt välbehövligt. Så en obetydlig helg att minnas kan man säga. :)

Igår när jag skulle lägga mig för att sova så hände det något. Jag skulle lägga ena armen runt Olle och iiiiiiiiiiii vad det skar till bak i ryggen. Sen kunde jag knappt röra armarna utan att grina illa. Olle steg då upp med mig och gjorde lite övningar som faktiskt gjorde det lite bättre men då jag vaknade imorse så kunde jag fortfarande känna av att det i vissa rörelse skar till bak i ryggen nå så fruktansvärt. Så nu sitter jag obekvämt på min kontorsstol och klagar. Hoppas bara att det är sviter av för mycket stickning och inget som ligger galet därbak. Det lär vi ju upptäcka iaf....


asch nu ska jag fortsätta jobba lite vi hörs.... 


RSS 2.0